Själens dunkla natt, del 1

Efter att haft förmånen att uppleva det som kallas "själens mörka natt" har många tankar, insikter och väckts inom mig, som jag vill dela med mig av med intention i det helande. Eftersom det är ett ämne som är både stort och litet kommer det bli en serie av blogginlägg.

Vad är själens mörka natt? Själens dunkla natt är ett begrepp som myntades av Johannes av korset, en spansk präst och poet på 1500-talet. Det är en period i livet när man upplever att allt ser mörkt ut och frågor om existensen, Guds varande, lidande med mera blir ytterst framträdande. Perioder i livet som enligt min erfarenhet definieras som depression och ångest av den medicinska läkarkåren. Vänder man sig till kyrkan berättas historien om Job och hans utmaningar när Djävulen får Gud att testa Jobs tro.

Jag sticker ut huvudet och hävdar bestämt att det är en kombination av de två. Ibland utgör själens mörka natt en depression och man behöver medicin och hjälp. Men i bland är det livet och individens tillvaro som är, rent ut sagt: skit!. Sjukdom, förluster, arbetslöshet, fattigdom och annat påverkar livet och när krafterna är slut kommer tankar som "Varför jag?" och "När tar det slut?" En icketroende kan rata det heliga/det övernaturlig till hundra procent, alternativt vända sig till det. En troende kan känna sig övergiven av det heliga alternativt fördjupa sitt religösa handlandet genom riter eller böner. Övertygelsen att själens dunkla natt och livet i sig innehåller både prövningar och ibland psykisk ohälsa är det som utgör motorn i mitt mål att inom några år bli en färdig och religiöst oberoende själavårdare.

Jag skriver i inledningen att jag har haft förmånen att uppleva själens dunkla natt, vad menar jag med förmån? Hur kan lidande vara en förmån? Jo lidandet ger lärdomar om tankar, känslor, relationsmönster som gått från barndomens stöd till vuxenlivets hinder. Man får tid och utrymme att lära känna sig själv på djupet, den man verkligen i själen är och vilka behov man har för att må bra ända in i själen. Man får lära sig vad man behöver förändra och vad man behöver behålla eller bjuda in i livet, Det är en otroligt lärorik period i livet. Det är en period som jag är tacksam för, även fast den var mycket jobbig.

Min övertygelse är att själens dunkla natt även kan appliceras på grupper, samhällen, länder och världen. Därav tror jag det är viktigt att ha dialog kring detta ämne trots att många upplever det som tungt och vill skjuta bort det. Det är viktigt att ha modet att se även det jobbiga för som Spirutalismens 5:e princip säger: vi har alla ett personligt ansvar och vi har dessutom som den 7:de principen: möjligheten till evig utveckling.

Hur tänker jag det kommande upplägget?

• Del 2 - I den delen kommer jag sätta ord på hur min själens mörka natt var för mig i syftet att ge andra som har det tufft, en känsla av att de är inte ensamma. Det finns ett syfte med lidandet och framförallt: det varar inte för evigt. Man måste bara finna strategier till uthållighet.

• Del 3 - I den delen kommer jag lyfta tankar om samtiden på meso- nivå dvs när gruppen påverkar individers lidande.

• Del 4 - Där kommer jag lyfta tankar om samtiden på makronivå dvs när samhällen och världen lider.

  
  

• Del 5 - Det blev en femte del som berör fördelen med själens dunkla natt.

Jag skulle bli jätteglad om ni skriver era tankar kring min text. Ris och ros. Medhåll eller motsatta åsikter. Andra perspektiv. Det ger mig möjligheten att utveckla dels bloggen, dels mina perspektiv.

Tack. Må gott