Spiritualistiska principen Nr 7 - Evig utveckling

Den sjunde och sista spiritualistiska principen är tron att vi alla har evigt liv och möjlighet till evig utveckling.

Vad menas med det?

Evigt liv kanske inte känns otydligt, det är att vi redan kan ha levt flera liv tidigare och att vi kommer att återfödas efter vår död. Vår själ lever vidare i andra kroppar och tidsepoker. Det finns många berättelser om människor som har minnen sedan tidigare liv, där bland annat små barn kan prata språk de aldrig hört, vakna av nattskräck för händelser de inte känner till men som kan bekräftas via historieböckerna. Det väcker i alla fall mina tankar kring vad jag har levt för liv, och vad jag har för liv framför mig.

Gällande evig utveckling ja då är vi tillbaka på den 6:e principen - karmalagen. Frågan jag ställde där är varför en del får så tuffa liv och andra så lätta? Jo det handlar om att det vi gör i detta liv påverkar oss, men även att det vi gjort i tidigare liv, påverkar oss.

Det jag menar där är att :

• Om jag i mitt förra liv varit en person med mycket pengar som var en översittare mot andra = Då kan jag i detta liv behöva lära mig hur det är att vara fattig och utlämnad åt andras goda vilja.

• Och om jag varit fattig förra livet = då kan jag detta liv behöva ha gott ställt.

• Om jag var dominant förra livet = Då blir jag undergiven detta liv

• Om jag var en fullblods nazist som plågade andra i förra livet = då kan jag vara en krigsfånge i detta liv.

• Och så vidare, är ni med?

Om dessutom, om jag inte lär mig det som är menat att jag skall lära mig under mitt nuvarande liv, då kan den läxan kvarstå nästa liv, det ger i alla fall mig en morot att försöka utvecklas, sen om jag gör rätt val visar sig i nästa liv. ;-)

Och allt detta är för att till slut utvecklas till en mer kärleksfull, högt utvecklad och ljus själ.

Och det kärleksfulla synsättet gäller både mot en själv och andra. Som flygvärdinnorna säger så måste man sätta på sig masken själv innan man sätter på andra den. Så när livet är tufft och skit kan det vara till hjälp att tänka "Vad skall Jag lära mig av denna situation" och om hela livet känns som skit så kan det vara till hjälp att tänka "Vad är det som återkommer i mitt liv? Vad är det Jag drar till mig, vad är det Jag behöver lära mig av denna situation? Vad behöver Jag förändra för att få ett annat resultat?" Och då är vi åter på princip nr 5 personligt ansvar. Som ni märker går principerna in i varandra.

Jag kan även vid denna princip rekommendera boken "När människoöden tvinnas" om du vill veta mer om detta ämne. För den beskriver två bröder som mördar varandra. Sen får man får följa deras öden och lärdomar, under olika livstider över en tidsperiod på ca 1000 år. Den är riktigt tankeväckande tycker jag

Om du tänker på vår samtid, är det något Du tror att vi som lever nu, behöver utveckla för att bli mer kärleksfulla själar?