Själens dunkla natt, del 4
- spiritmindadm
- 9 nov. 2024
- 5 min läsning
Denna del omfattar makroperspektivet av själens dunkla natt. Att se själen ur ett makroperspektiv innebär att se den mänskliga själen ur ett kollektivt perspektiv. Ett nätverk av enskilda själar som förenas genom allt liv på jorden.
Utmaningen
Själens dunkla natt är det verkligen något man kan applicera på ett makroperspektiv? Själen är ju individuell. Nu är jag väl helt ute och cyklar i mina tankar? Det kan absolut vara så att mina tankar lett mig på irrvägar men jag tror verkligen inte det. Precis som det egna livet kan gå in i ett tungt mörker kan gruppen och likaså världen påverka och påverkas av individens mående. Dessutom har vi genom historien kunnat observera tunga perioder som bidragit till lidande för både enskilda och hela grupper.
När man fördjupar sig i människans historia går den som i vågor av ljus och mörker. Vi får bakslag och vi gör framsteg. Tankar kommer och tankar går. Flera olika historieskildringar beskrivs när man fördjupar sig i historiens fakta: de vedertagna religösa och vetenskapliga samt de förtryckta som esoteriska och alternativa skildringarna. Som många historiskt lärda uttrycker idag går det sorgligt nog att konstatera att historien upprepar sig. Samhällen uppvisar tydliga tecken på strömningar som testats tidigare med sorgligt resultat. Hur kan det komma sig att socialism, antisemitism och konservativnationalism än en gång visar sina fula ansikten, fast det endast är 80 år sedan den förra världskatastrofen?
Jag ser det som att mänskligheten befinner sig på ett skepp i tidens väv.
Vi får en idé som sprider sig. Några håller med och ställer sig på barbord sida (som exempelvis nazisternas nationalism och gruppen framför allt ) och andra är emot och ställer sig på styrbord sida (ex liberalism och individen framför allt) Motståndarna tar mer och mer plats, massan emellan tystnar. liksom man kan se i exempelvis Sverige idag. Skeppet börjar luta farligt åt endera håll.
En motrörelse påbörjas som ex tiden vi haft senaste 30 åren med globalism och frihet. Ideer blir mer och mer extrema och till slut börjar skeppet luta för mycket åt andra hållet, vilket får motrörelsen att påbörjas som startar om allt från början.
Ibland får ena sidans ideer sådant genomslag att människor i mitten tvingas till att ta ställning. Deras tystnad är inte längre till deras hjälp. Skeppet tippar helt åt sidan och tider som romarrikets fall, protestantismens genomslag, nazityskland mm kan uppstå. Vi hamnar i krig och konflikt i auktoritära system oavsätt tro eller ideologi. Vi hamnar som art i kollektivets själens dunkla natt. Tider som inte går många förbi. De mest extrema av dessa tider leder till enormt lidande för enskilda individer samtidigt som mänskligheten gjort stora framsteg under samma perioder. Lidandet och utvecklingen går hand i hand. Se bara på den läkekonst vi idag åtnjuter tack vare Merkels otänkbara experiment.
Under de senaste 80 åren har vi som art levt i en period som varit den fredligaste och utvecklingsmässigt den rikaste i vår historia. Samtidigt ser vi i vår samtid strömningar som leder oss raka vägen till att skeppet vill kanta igen. Skillnaden denna gång är att vi parallellt lever på ett sätt så att skeppet kan gå i spillror genom klimatförändringarna. Varför är det så här? Varför upprepar sig historien?
Orsaken
Jag tänker att orsaken kan vara beroende av två perspektiv. Den ena mer sekulär och negativ. Den andra är mer hoppfull och kommer beskrivas i sista delen av denna serie.
Den sekulära synen är att vi människor är en varelse som är psykologiskt styrda av arv och miljö. Vi får ideer som färgas av olika etiska och moraliska perspektiv. Vi har ett "jag och du", samt ett "vi och dem" tänk, där vi och dem kan få oss att spåra ur totalt om vi får "fel" ledare. Dessutom har vi hjärnor som utvecklas kontinuerligt samtidigt som vi i andra aspekter befinner oss på stenåldern. Vi är experter på att lura oss själva, och verkligen tro på lögnerna. Det som psykologer kallar förträngningsmekanismer och Carl Gustaf Jung kallade Skuggan.
Jag skulle kunna ägna timmar åt att skriva om olika psykologiska och fysiologiska perspektiv men jag tror inte det skulle göra någon skillnad. Vi människor har så många olika tankar och ideer som drar oss åt olika håll. Jag har även noterat att även forskning ofta drar åt olika håll och därav genererar olika lösningar men hävdandet av att ha den rätta synen. Detta ger tyvärr mig en bitter smak i munnen. Jag tror tyvärr inte vetenskapen utgör det optimala svaret på våra utmaningar.
Lösningen
Om vi fortsätter på vägen vi börjat vandra kommer skeppet falla igen. Vi riskerar även denna gång att falla totalt på grund av klimatet som börjat uppvisa oroväckande tendenser, samtidigt som forskare och makthavare inte kan enas i lösningar.
Jag kände mig helt vilsen och skräckslagen under pandemin när vår granne dessutom började spänna musklerna och gunga skeppet. Eftersom själens dunkla natt innebär lärdomar valde jag då att lägga ut en kortläggning som kallas Grand Tableau med Lenormand kort. Det är en stor kortläggning med 36 kort. Min frågeställning var "Vad är syftet med allt som händer?" Jag bestämde att det manliga kortet skulle symbolisera "fader himmel" och det kvinnliga "moder jord". Svaret korten gav mig var att:
Fader himmel hade placerat sig på en passiv position och moder jord på en aktiv position. Vi människor kommer att skakas om med virus och katastrofväder tills vi lär oss vår läxa. Jorden börjar nu bli vår huvudlärare.
Sett ur det sekulära perspektivet kan läxan endast innebära att vara rädd om vårt hem jorden och alla dess varelser. Vi måste stoppa konflikter, naturförbrukning mm. Vi måste börja ta vårat ansvar.
Vi behöver därmed alla stanna upp och fundera:
Vad kan vi lära oss utifrån dagens utmaningar?
Vad kan vi lära oss från historien?
Hur kan vi finna gemensamma lösningar så den stora massan kan stanna på mitten av skeppet, där det rör sig som lugnast?
Vi kan inte som enskilda individer påverka helt men vi alla kan hjälpas åt.
Min lösning är därför att seriöst fundera kring:
Vad bidrar Jag med i denna språngmarsch mellan styrbord och bardbord och därmed skapandet av obalansen? Förnekelse, dömande, egoism, Vi och dem tänk?
Vad kan JAG bidra med för att hålla livets skepp på lugnt vatten och därmed hålla själens dunkla natt för gruppen borta? Nyfikenhet på andra perspektiv, medkänsla, gå ifrån konflikter etc?
Till slut har jag bestämt att jag kommer skriva en femte del som jag publicerar parallellt med denna text. Att avsluta en serie om själens dunkla natt i dess utmaningar ger inte hopp. Därav uppmuntrar jag dig som läst mina inlägg att gå vidare till nästa avsnitt, syfte och mål med själens dunkla natt.
Tror du att människan kan ha dela en kollektivets Själens dunkla natt?
JA, Vi hör alla samman i livets väv.
NEJ, Själens dunkla natt kan bara vara för den enskilde.
VET INTE, Jag söker fortfarande svar.
Comentários