Spiritualistiska principen Nr 5- Personligt ansvar

Spiritualismens femte princip är att vi alla har ett personligt ansvar. Ingen annan vare sig människa eller högre energi kan ta på sig ansvaret för våra synder eller skulder. Ansvaret för våra tankar och handlingar ligger helt och hållet hos oss var och en.

Jag tyckte redan första gången jag hörde denna princip att det lät klokt och bra men det var först när jag gick i rehabilitering för utmattningssyndrom som jag till fullo förstod vad den innebär.

Denna princip innebär i praktiken att det är Du och jag, som är ansvariga för våra respektive liv. Inte yttre omständigheter, inte våra föräldrar, partners, syskon, barn eller chefer. Allt är ett val och vi gör alla våra val som vi måste ta konsekvenserna av!

Jag hade en lång diskussion kring detta och tyckte att jag MÅSTE ju ta hand om mina barn. Kommentaren kontrades med, "måste du? Alla gör inte det.."

Jag sa, Jag måste ju jobba så jag får tak över huvudet, Kommentaren kontrades med, "måste du? Alla gör inte det..." och så fortsatte det. Jag blev vansinnigt provocerad. Levde inte behandlare i verkligheten? Då fick jag svaret " Det enda vi alla måste är dö, det kan vi inte välja allt annat är val!". Den sjönk sakta, men säkert in. Och nu förstår jag till 100%

• Om du har en partner som inte är snäll, är det dennes fel? Eller är det Du som har ansvar att välja att vara passiv och undergiven, säga ifrån eller rent av gå?

• Om du har ett jobb du inte mår bra av/med, är det arbetsgivaren som skall se till att du trivs eller är det Du som måste säga ifrån eller söka dig bort?

• Om dina pengar inte räcker månaden ut, är det jobbets och samhällets fel eller är det Du som måste se över din inkomst och dina utgifter?

• Om du känner dig ensam är det andras fel eller behöver Du ha mod att se varför det är så och vad den gemensamma nämnaren -Du, har för del i det? Eget beteende eller tillåtande av andras eller helt enkelt fel personer i din närhet?

• Om andra inte vill lyssna på dig eller använder härskarmetoder, är det deras fel eller är det Ditt ansvar som omedvetet eller medvetet tillåter det?

Allt detta låter så hårt och så tufft. Det gör vansinnigt ont, man vill lägga ansvaret hos andra. Det är ju de som behöver skärpa sig! Det är de som är själviska, okunniga och dumma. Men när jag landat i det så förstår jag att det ÄR mitt och ingen annans ansvar att just mitt liv och mina relationer ser ut som de gör. Yttre omständigheter påverkar absolut. Men det är likafullt jag som väljer hur jag agerar på omständigheter, människor, bemötande.

• Om jag inte trivs, gör en förändring.

• Om jag inte blir hörd och sedd trots försök att säga ifrån att mina gränser överskrids, bryt relationen. Sök nya relationer, nya jobb, mm.

• Om jag inte får den respekt jag förtjänar, hitta vägen att få självrespekten. För ingen är mer värd än den andra och både Du och jag är värda allt det bästa vi kan få!

Ansvaret är Ditt och mitt och ingen annans!!

Och om andra påverkas för att Du väljer din väg eller Jag väljer min väg, så är det de som måste se på sig själva och sina reaktioner. Ingen av oss kan ta ansvar för andra. Men vi måste tillåta andra att känna som de gör och vi måste tillåta dem att ta avstånd från oss om vi sårar dem. För det är ömsesidigt.

Sen väljer vi alla vår väg att att göra förändringar och om någon tycker att just Du eller just Jag gör det på fel sätt, då är det deras ansvar att hantera det. Så tryck kan mötas med tystnad. Tystnad kan mötas med högljuddhet, och båda kan vara rätt för den enskilde och fel för den andre, men det är fortfarande var och ens ansvar.

Lycka till i just Din väg att ta ansvaret för Ditt liv.

Stor styrkekram

Ulrika

Bild: Wix bildarkiv