Spiritualistiska principen Nr 2 - Människors syskonskap

Spiritualismens andra princip är Människans brödraskap.

Även kallat syskonskap eller systerskap. Jag väljer begreppet syskonskap då det inte lägger några värderingar på könstillhörighet.

Vad innebär då denna princip? Jo, att vi alla är en del av samma livskälla: gud, universum eller vad vi än vill kalla det. Vi är alla en enda stor familj. Vi är alla lika mycket värda.

Vi har alla glädje och sorg i våra liv. Vi behöver alla andra människor i våra liv och vi är alla lika mycket värda oavsett vilken religion, nationalitet, hudfärg, titel, inkomst, kön eller sexuell läggning vi har. Ingen är mer värd än någon annan och ingen är värd mindre än någon annan! När man VERKLIGEN pratar med varandra så märker man fort att det är ingen skillnad mellan dig och mig. Det är bara livserfarenheter och därmed ofta livssyn som skiljer sig åt. Livet formar ju var och ens livssyn.

Min upplevelse är att vi människor åtminstone här i Sverige blir mer och mer polariserade. Vi mot dem, min åsikt mot din. Vi har rätt! Jag har rätt! Du ÄR fel, istället för jag håller inte med dig. Detta skapar ett främlingskap människor emellan och ger en ökad intolerans, främlingskap, hat och egoism. Och tror jag, en ökad känsla av ensamhet, då många inte känner sig hörda och lyssnade på. Viljan att ta till sig andras perspektiv minskar stadigt, är min upplevelse. Vad är din upplevelse kring detta?

Tänk om vi istället skulle våga omfamna Spiritualismens andra princip? Om vi vågade tänka att den där otrevliga personen är mitt syskon, jag ser på den med kärlek och tänker, VARFÖR är den otrevlig? Har det hänt något i dennes liv? Har jag rätt att döma när jag inte vet hur personens livssituation ser ut? Kan jag ge ett leende istället, eller låta hen gå före mig i kön? Varför är den där personen sjuk, den ser ju så frisk och fräsch ut? Kanske för att den anstränger sig för att må aningen bättre osv.

Det är inte lätt, det är jag bland de första att skriva under på. När man även i nära relationer har svårt att hålla sams, lyssna på varandra och visa respekt mot varandra, hur skall man då kunna förvänta sig att främlingar skall göra det?

Det för mig in på nästa princip, personligt ansvar, som jag kommer skriva om nästa gång :-)

Vad känner Du kring principen om Människans syskonskap? Berätta gärna dina perspektiv