Spiritualism VS Kristendom

Kan en kristen vara spiritualist eller en spirutalist kristen? Eller är de två helt oförenliga? Hur kan man definiera sig när man tror på de båda?

Detta handlar dagens blogg om.

Som det går att utröna av dels mina blogginlägg, dels mitt arbete som spirituellt medium och healer är jag spiritualist. Jag kom i kontakt med spiritualismen 2013 för första gången. Min första djupare kontakt var genom en brittisk lärare som förefaller vara en kristen spiritualist eftersom Gud och Jesus Kristus var begrepp som lärdes ut och skulle respekteras. Jag och flera av mina svenska kamrater kämpade hårt med att kunna uttala Gud och Kristus, trots att jag vet att några av oss var både döpta och konfirmerade. Det fanns ett sekulärt, sannolikt svenskt motstånd till att se sig som religös. Andlig gick bra men inte religiös. Senare utbildade jag mig hos lärare och föreningar där Gud och Jesus inte nämndes. Istället var de utbytta mot begrepp som ljusets högsta källa och universum.

Detta fick mig som tidigare "icke troende kristen" att fundera mycket på: vad är jag? Kristen då jag lever i en kultur som firar högtider utifrån kristendomen? Men jag ogillar den Lutherska läran och dess förmaningar och syn på arvsynden, då kan jag väl inte vara kristen enligt svensk kontext? Är jag bara spiritualist eftersom den trosinriktningen ger, åtminstone mig, svar på alla stora frågor? Borde jag då sluta fira jul och påsk? Men jag tror även på delar ur Buddhism och Schamanism, vad är jag då? Nyandlig? Utmanande frågor men under studiernas gång har jag definierat mig som nyandlig kristen spiritualist. Då blir frågan: är det något man "kan och får" vara? Eller är jag falsk och förvirrad som tar andras religioner ur dess kontext? Jag undersökte spirutalismen vidare och fann att det finns olika inriktningar både med och utan kristet inslag. Det gjorde det lite enklare, eller? Tankar uttryckt från andra personer, både privat och under studierna, är att det finns sann kristen lära samt att spiritualism är kontakt med demoner. Nyandlighet är att sno delar från andras tro utan respekt för helheten. Det finns demoner VS det finns inte demoner. Förvirrande eller hur! Var då jag fel ute, var jag påverkad av demoner eller bara knäpp? Det kändes absolut inte så. Forskning har påvisat att människor söker förklaringar kring sin omvärld, mening och har alltid varit religös. Förutom såklart här i väst de senaste 75 åren. Religion är, trots att vi ofta tror motsatsen, det som förenat stora grupper mest i historien. Därav är tro på det övernaturliga mänskligt, inte konstigt. Vi vet hur världen ser ut med religion, men hur skulle den sett ut utan? I väst får vi indikationer på hur ett individuellt och sekulärt samhälle kan utvecklas. Hur hade väst sett ut idag utan kristendomens historia, sämre eller bättre? Det vet vi inte. Men vi vet att kristendomen både skadat och enat. Vad tror du? Kan Kristendom och Spiritualism förenas med varandra? Skulle de små stammarna kunnat enats i olika områden utan en gemensam tro? Och hade de kunnat enats i de stora städerna utan gemensam tro innan vetenskapen kunde ge svar på åska, regn och katastrofskördar?

Mina kurser har fortsatt och nu när jag studerar Apokalypsen parallellt med fyra olika psykologikurser börjar mitt personliga puzzel att lägga sig. Att ta del av kristendomens historia och etiska samt teologiska synsätt, är att få förståelsen för kristendomens komplexitet. Att lära sig om människors psykologi och hur vi tänker och förtränger, samt polariseras i åsikter, ger förståelse för människans komplexitet. Historien har visat genom vetenskaplig forskning att konflikter pågått inom kristendomen sedan Jesus död. Konflikter om hur hans natur skall ses - människa eller Gud. Hur hans lära skall tolkas. Vilka texterna som hade rätten att innefattas i Bibeln. Och hur texterna skulle tolkas. Många texter från tidig tid fick inte vara med i Bibeln. De som valdes bort hade enligt den framväxande Katolska riktningen inte den rätta läran. Efter många diskussioner om Uppenbarelsebokens vara eller icke vara blev den en del av Bibeln. Den kom att bidra till bilden av att de med rätt tro skulle få komma till himmelriket, vid jordens undergång. De andra var skickade av uppenbarelsebokens Beast. Den katolska riktningen sammantolkade besten med antikrist och djävulen som nämndes i andra bibeltexter. Därefter påbörjade förföljelse av de som hade en annan syn på Kristendom, de sågs som djävulens följare.

I min tolkning av kurslitteraturen, var de som tyckte annorlunda än kyrkan, de som faktiskt kände personen Jesus eller lärjungar i direkt nedstigande led. Kyrkan i sig tolkar jag som formad av den riktning som baserade sig på läran från Paulus, en person, som sade sig fått en uppenbarelse av den uppstigna Jesus. För mig blir det intressant att kyrkan förefaller ha byggts på den gren som härleds från en uppenbarelse och icke judisk riktning, och inte från den gren som härleds från den faktiske judiska personen Jesus. Här kan jag se grunden till klyftan som jag tidigare inte förstått mellan Jesus lära om älska din nästa och kyrkans behandling av oliktänkande. Jag noterade under studierna i Islam och Buddhism att även där uppstod, i princip omgående efter Mohammads och Buddhas död, tvister om makt och tolkningsföreträde. Har dessa tvister med religionen i sig eller med människan att göra? Människan hävdar jag. Vi lyssnar inte på varandra utan hävdar vår egen åsikt, det ser vi mycket av i vår samtid. Vad tror du? Var det den sanna kristendomen som skapades av den tidiga katolska kyrkan? Eller var det någon annan trosriktning som du ser som den sanna?

Det som nu väckt mitt intresse är det spiritualistiska synsättet kontra kristendomen. Spiritualismen sägs starta som rörelse på 1800-talet. Men är det verkligen sant? För det har under 1900-talet hittats mycket gamla texter som påvisar en annan typ av kristendom. Det är de så kallade Apokryferna - de hemliga texterna som valdes bort av kyrkan. De sågs av kyrkan som inte värda att vara med i Bibeln trots att de hävdas skrivna av Jesus närmaste personer som Maria Magdalena och Jesus egen bror, och är samtida med flera av Bibelns texter. Hur kunde de väljas bort av kyrkan? Vem kunde känna honom bättre än de närmaste, de borde varit med. Detta förstår åtminstonde inte jag. Apokryferna uppges vara de gnostiska rörelsernas trosuppfattningar. När jag tagit del av Maria Magdalena evangeliet, James uppenbarelser och andra apokryfiska texter framträder för mig ett tydligt spiritualistiskt och nyandligt perspektiv som att: Alla är sammanlänkade, vi behöver helhet i kropp, sinne, och själ, Guds/Kristus kraft är intern hos varje individ så målet är att följa den helige anden, det inre ljuset etc. Det jag läser i dessa texter talar tydligt till spirutalismen i mig. Andra religioners tekniker som bön, meditation och fasta nyttjades. För mig är därmed inte Spirutalismen eller det nyandliga längre skilt från kristendomen och heller inte från andra andliga läror som Buddhism och Schamanism. För mig är det nyandliga och spiritualistiska, en återuppväckt riktning av den gnostiska kristna läran, som förtryckts genom nästan 2000 år, genom mord, hävdande av heresi och häxbränningar. För mig är kristendom att försöka leva utifrån de fyra testamentens beskrivning av den faktiske Jesus. För vad låter mest logiskt: att han ville ha en jämställd kyrka där Kristus ljuset finns i allas hjärta om man själv ville finna det, eller en hierarkisk kyrka där ljuset fanns hos de rika med makt och människan var syndig trots hans offer? För mig blir det enkelt, det första alternativet låter mer logiskt sett till evangeliernas beskrivningar.

Och en spännande tanke som jag vill rikta dels till de som provoceras av min text, dels till er andra: tänk om Kjejsaren Constantin valt att ansluta sig till den gnostiska tron i stället för den katolska? Hur hade Bibeln sett ut idag? Hur hade kristendomen sett ut idag och hade den ens överlevt tidens gång? Hade kvinnor fått fortsätta få ha framträdande positioner och roller som de hade i tidiga kristendomen? Hur hade världen sett ut idag? Hade kristendomen haft lika mycket blod på händerna i ett historiskt perspektiv? Vad tror du, är spirutalismen och nyandligheten en återuppväckt gren av kristendommen eller något helt fristående? Hade den gnostiska grenen av tidiga Jesusrörelsen haft bättre, sämre eller likadan påverkan på historien, som katolska och sedan protestantiska riktningen hade?

Vi lär aldrig få hundraprocentiga svar på dessa frågor. Det historien faktiskt kan påvisa idag är att olika individer har påverkat Bibeln och kristendomen så den idag är en av de, enligt mig, mest komplexa religionerna med många olika riktningar och synsätt. Jag tror att vi människor kan ta lärdom av historien samt denna diversitet och ha en öppen syn kring tanken: Min syn på kristendom och andra religioner kan vara rätt, men jag kan även ha fel, delvis eller helt, därför lyssnar jag på din syn, om du vill dela den och är öppen för att lyssna på min syn i gengäld.

Den bok som gett upphov till tankarna i denna text är:

Elaine Page, Revelations. (2012).

För att ta del av en av Apokryferna som jag tolkar ut ett tydligt spiritualistiskt perspektiv rekommenderar jag: Linjamaa Paul, Maria Magdalenas evangelium (2022).

Bild: Wix