Positivt, negativt eller balans?

Att synas är att finnas i dagens samhälle. Likes och följare är ett mått som visar värdet. Ett allvarligt eller politiskt inlägg ger få likes medan en blomma eller ett porträtt ger många. Vissa inlägg genererar stora diskussioner andra inga. Beror detta på algoritmer hos de sociala medierna eller beror det på oss följare? Detta handlar dagens tankar om.

När jag tittar tillbaka på det året som gått sedan jag startade upp denna hemsida, Facebook och Instagram, kan jag konstatera att jag vare sig är särskilt regelbunden eller konsekvent i mina ämnen och intervall. Detta innebär att algoritmer medför att mina inlägg försvinner därmed intresset för dem. Jag har rannsakat mig själv och kommit fram till att det är viktigt för mig att vara äkta och skriva saker jag står för, och inte skriva för synlighetens skull. Få inlägg jag tror på, är bättre än många jag inte tror på.

Jag har även noterat att positiva inlägg ger mer likes än mer allvarliga och seriösa. Allmänna existentiella frågeställningar ger mer läsningar, än religiöst formulerade frågeställningar. Detta har gett mig många timmar av reflektion samt funderingar kring vad jag kan och vill skriva, framförallt här på min blogg. Vad vill jag att min verksamhet representerar? Vad vågar jag skriva i en samtid som lätt genererar hat och hot. En kultur som uppmuntrar bojkott av dem som inte tycker som, den idag, rådande ståndpunkten. Skall inläggen vara enbart positiva eller ska de ha en balans mellan det glädjefulla och det tyngre ämnena? Vågar jag visa mina tankar och funderingar eller är det bättre att inte yttra sig, för att inte riskera att någon blir upprörd? Alla ämnen kan leda till att någon reagerar och då blir det en tystnadskultur, vill jag bidra till det? Nej, jag vill att mitt företag representerar min syn av verkligheten. Verkligheten innehåller glädjefulla stunder, sorgtyngda stunder och allt där emellan. Verkligheten innehåller olika uppfattningar och världsbilder. Och min erfarenhet från livet är att det jag trodde var rätt igår, inte är rätt idag. Det jag tror är rätt idag, är sannolikt inte rätt i morgon. För nya kunskaper och nya erfarenheter ger nya perspektiv.

Jag har under studietiden fått kunskap och insikter kring den enorma förändring som skett av vårt samhälle under endast 78 år. En förändring som aldrig tidigare skådats i människans historia, så vitt forskningen känner till. Vi har förflyttat oss från ett vi-samhälle där de flesta levde på landsbygden med sina familjer i närheten. Alla skulle bidra så gott de kunde till samhället och det fanns en gemensam plattform för existentiella frågor som: vad är meningen med livet? Förflyttningen är gjord till ett Jag - samhälle där varje individ har ansvaret för sin egen lycka. Familjer sprids över hela världen. Existentiella frågor besvaras rationellt av vetenskapen. Och kapitalism och digitalisering har medfört att de mellanmänskliga mötena kontinuerligt minskas. Vi tillhör mänsklighetens första generation som lever i denna typ av snabba, individualiserade och digitaliserade samhälle.

Men har det blivit bättre eller sämre av förändringarna? Det beror sannolikt på vem man frågar. Idag har exempelvis kvinnor, HBTQ gruppen, funktionsnedsatta och psykiskt sjuka mycket bättre än förr. MEN samtidigt visar forskning att klyftorna mellan rika och fattiga börjat öka igen. Dagligen kan vi läsa om utmaningar i vårt samhälle parallellt som människor blir mer och mer polariserade i sina synsätt. Ofta förefaller polariseringen bidra till att ju högre socioekonomi, ju positivare livssyn. Ju lägre socioekonomi, ju mer negativ. Innebär det att någon grupp har mer rätt än den andra, eller kan det vara så att de ser från olika håll? Att båda synsätten är sanna samtidigt!

Vad är då bästa strategin att hindra polarisering och negativism? Att tänka positivt som attraktionslagen säger? Att endast omge sig med människor som förefaller glada och positiva, undvika de som är mer negativa samt nyheterna? Eller är det bättre att grotta ner sig i pessimism och måla "fan" på väggen, ge upp och strunta i allt och därmed undvika allt ansvar?

Jag tror vi behöver en balans mellan de båda. Att bara tänka positivt innebär att man inte vill se det som händer. Man tillåter rörelser att förflytta sig så långt åt sidan, att man en dag vaknar upp och säger: "oj, vad hände? Jag såg det inte komma!" Extremerna här har vi sett gång på gång genom historien via: kommunism, nazism, fascism och islamism. Och extremerna härstammar från både vänster till höger samt från både konservativa och progressiva rörelser. Den som tror något annat vinner på att börja studera ämnet, det har i alla fall jag gjort. Det var mycket kunskap jag saknade.

Och om man bara ser det negativa, då finns risken att man blir radikal och extremistisk samt våldsbejakande mot både sig själv och andra. Men om man är medveten och källkritisk samt öppen för olika perspektiv då finns alla möjligheter att bidra till att balansen upprätthålls. Vadå balans, vad menar jag med det? Vem avgör det? Det har jag inga svar på, men det jag noterat under mina studier, samt från vår samtid är att vi kan se på samtidens utmaningar utifrån tre olika liknelser:

1. Den droppande kranen - Allt som händer i världen har en påverkan på gott och ont. Om vi bara fokuserar på antingen vattendropparna eller tomrummet mellan dropparna, då kommer vi inte se om glaset plötsligt svämmar över. Det blir tuffare att hantera ett översvämmat glas än att hälla ut lite vatten i i taget.

2. Det gungande skeppet - En tanke får plats i världen, alla följer tanken och springer åt det hållet, skeppet lutar åt ett håll. En ny tanke uppstår som motpol - människor börjar springa åt det hållet. Skeppet börjar lutar åt andra hållet. Fram och tillbaka mellan idéer gungar skeppet. Några är ledande i tankeströmningarna och massan följer efter, för så fungerar vi människor. Till slut slår skeppet över med katastrof som följd. Exempel som 30- åriga krigen, kolonisering, världskrig mm blir konsekvenserna, med andra världskrigets förintelse som extrem. Massan behöver sluta vara blinda och tysta följare. Massan måste våga stå kvar mer i mitten så att skeppet inte välter.

3. Elefanten - Människor fokuserar på olika delar av elefanten och är helt säkra på att de har rätt. Exempelvis kan man påstå att de kristna ser ett ben, muslimer det andra, judar det tredje osv och de olika benen är lika, men de har olika sår så därför blir de olika. Naturvetarna ser kanske ena örat och filosoferna det andra. Och de konservativa ser kanske svansen medan de progressiva ser snabeln. Alla har rätt utifrån sina synsätt, men alla har samtidigt fel för ingen ser hela elefanten! Tänk om vi alla kunde enas i att vi tror vi vet saker, men vi vet inte, för hade vi vetat skulle vi inte behöva ny forskning och då skulle vi sannolikt ha lite mindre olika synsätt.

Så vad tänker du? Är livet fantastiskt, katastrofalt eller en mix av de båda? Kan vi fokusera på delarna eller behöver vi se helheten? Påverkar sociala medier ditt synsätt eller väljer du att påverka sociala mediers algoritmer genom dina likes? Skriv gärna och berätta vad Du tänker.