Etik och moral, behövs det?

Vad innebär det att vara en moralisk person? Att vara som Moder Theresa, någon som är dömmande, inskränkt och torr, eller är det någon som handlar igenomtänkt? Det kan vara allihop.

En del människor tänker pliktetiskt. Lagar skall följas. Ibland är det lagbokens lagar och ibland är det heliga böckers texter. Ibland följer man arbetsgivarnas lagar utan att tänka efter. Det är väl bra att följa lagar? Jovisst är det så, lagar finns ju till för att följas. Men om man tänker 100 % pliktetiskt kan det även gå väldigt fel. En av de pliktetiska tänkesättet som gått riktigt fel i historien är Tyskland under andra världskriget. Folk följde samhällets lagar utan att tänka efter…

Men motsatsen måste ju vara bättre då eller hur? Att ha en etik som baserar sig på dygder och konsekvenser måste ju vara bra? Jo absolut, men då blir frågan vems dygder? Vilka konsekvenser? Vems rättigheter? Vad händer med lagar om konsekvenser är vägledande? Och om två grupper ställs mot varandra vems behov skall man då ta hänsyn till? Exempelvis jag är hungrig och tar mat, vilket självklart är rätt enligt dygd, men om jag tog Din mat är det då rätt? Hur man än vänder och vrider på saker finns det alltid olika behov och olika förutsättningar. Till exempel om man tar socialismen så är tanken fin att alla är lika. Men var läggs mallen för likheten: Den svagaste, medelpersonen eller den starkaste? Någon kommer antingen tvingas höja sig eller sänka sig för att bli som medelpersonen och då blir det kanske bra för massan men dåligt för en del individer…Med konsekvenser kan man få en evighetloop av etiska diskussioner noterade jag vid en lektion då läraren utmanade oss studenter.

Som barn lärde jag mig Den gyllene regeln i skolan "Behandla andra som du själv vill bli behandlad!" Den tog jag till mig, och levde efter i 48 år. Det måste ju varit bra, eller? Problemet med gyllene regeln är att den bortser från att andra inte alltid vill bli behandlad likadant, och då kan konsekvenserna bli tuffa för ena eller båda parterna. Då var inte den heller lösningen.

Men om man väver samman alla dessa, man tittar både på vad lagen säger, konsekvenser av ett agerande och gyllene regeln då måste man väl komma närmast det rätta handlandet? Det beror på det med, tyvärr. För det rätta idag kan vara fel i morgon…

Men vilken röra, vad skall man då med etik och moral? Då kan man ju strunta i allt vad etik och moral är, eller? Under många år har jag lärt mig att etik handlar om hur man skall handla, vad man skall göra för att vara en bra person. Men nu efter en kurs i Teologisk etik där jag tittat på argument från olika filosofiska och teologiska perspektiv, är min slutsats att etik kan bistå med väldigt bra verktyg för att jag skall kunna handla på bästa sätt, utifrån den person jag vill vara. Valet är inte vilken etik jag skall följa, valet är vem jag vill vara! Vill jag vara en människa som bara ser mitt eget bästa, vilket kan leda till egoism och oförstående och kanske dömande mot och skadande av andra? Eller vill jag vara en människa som bara ser andras bästa, och tillåter mig själv att bli behandlad på sätt som till slut skadar mig själv? Eller är det så att jag vill vara en person som tittar på både lag och konsekvenser utifrån både mitt och mina medmänniskors perspektiv? Att försöka se andras värden och behov samtidigt som jag ser mitt eget värde och behov. Att försöka göra "good enough" för allas bästa.

Jag vet vem jag vill vara. Vem du vem du vill vara?